En kvidande landslagsvecka är över.

För er som återvänder hit till bloggen med jämna mellanrum så har det kanske märkts att jag inte har spammat med inlägg direkt. Anledningen heter mest "tomhet". Jag saknar inte inspiration. Tvärtom. Jag önskar att jag hade något att skriva om. Men just nu är det mer som om att man går i "väntans tider" och vill se de rödblå gänget köra på i samma riktning och med samma fart (och tur) som innan den här kvidande landslagsveckan som har varit. Landslaget är ju en historia för sig som inte direkt har med ÖIS att göra men det skadar ju inte att ge sin syn på saken. Bra mot Ungern, dåligt mot Malta. Det var det det. Mer behöver inte sägas. Personligen tycker jag ju att ett svenskt landslag alltid är roligt att ha med i större sammanhang som VM, men inte f-n kan man stå med huvudet högt och vara stolt fotbollssvensk när landslaget uppträder som igår mot Malta. Det är stor skam att heltidsproffs på den nivån inte lyckas få igång dököttet och springa sönder Malta från minut ett. På ett sätt kunde man se till gemensamheter med vårt kära ÖIS. Eller det kanske mer var känslan igår... vem vet.

Jag lovar att återkomma med mer ang. ÖIS och lite tankar kring laget inför mötet med HBK nästa tisdag. Det blir givetvis en riktigt viktig match och det vore ju nästan för bra för att vara sant om ÖIS kunde fortsätta sitt segertåg med en 3:e raka vinst. Frågan är bara hur laget har påverkats av den här veckans paus från matcher och "hetluft"?