Ny vecka, ny match

Så var det dags igen. Match. En måstematch? Javisst. Inget har ändrats sen tidigare. ÖIS ligger hjälplöst efter i tabellen och nu även efter i Åge Hareides kalkyl på hur många poäng som borde skrapats ihop fram tills dagens match. 2 poäng närmare bestämt. En 3-poängare mot Örebro är inget man kan räkna med. Det hade heller inte Åge efter det att han hade satts sig ner och analyserat spelschemat och möjligheterna kring ÖIS chanser att klara sig kvar i Allsvenskan. 1 poäng med sig från Örebro är godkänt, men 3 poäng är att föredra nu. Hade ÖIS klarat av Hammarby hemma (vilket man var förtjänta av med tanke på spelet och chanserna) så hade läget sett lite bättre ut minst sagt. Nu är det lite av en måstematch i Örebro om man skall "komma ikapp" Åges kalkyl. Det blir som sagt inte lätt.

Förutsättningarna är dock i princip som i förra matchen. ÖIS ställer för första gången den här säsongen upp samma startelva som i matchen innan. Sug på den! Sebastian Johansson är glädjande nog tillbaka i full träning och går in i truppen mot ÖSK. Hoppas att han håller hela matchen för det är uppenbart att han skapar den där tyngden som ÖIS behöver på innermittfältet. Utan honom så är vi tillbaka till ett tämligen lamt närkampsspel som innan han kom till klubben. Det som kan komma att rucka planerna på exakt samma startelva som i förra matchen mot Hammarby är möjligen Roy Miller. Den nya ytterbacken från Costa Rica. Han känns som ett givet val långsiktigt på vänsterkanten istället för Tommy von Brömsen som uppträder rätt så osäkert med sig uppgift där. Frågan är bara om Åge väljer Roy från start eller som inhoppare? Jag tror på andra alternativet, även om jag i sanningens namn inte ser någon fördel i att starta med Tommy egentligen om man pratar om "trygghet i försvaret". Vänsterkanten, defensivt, har varit ÖIS stora orosmoln sedan säsongspremiären och har så varit ändra fram till idag. Jag lägger hela min tillit i Roy Miller och hoppas att ÖIS nu en gång för alla har skapat det där laget som borde ha stått på banan redan i premiären mot GAIS rent kompetensmässigt.

Som ÖISare gläds man åt varje liten positiv vinkning man får från spelarna på plan. Varje vunnen närkamp får en att känna ett glädjerus i kroppen, varje spelvändning som inte slutar i en försmädlig felpass ger en en känsla av att segern är nära. Ja, vi är svältfödda på framgång. Det är en sak som är säker. Frågan är bara hur det kommer att sluta. Jag tror på laget, jag tror på Åge. Det är så långt jag känner att jag kan sträcka mig i min positivism. Men frågan är om jag tror på Allsvenskt kontrakt 2010? Jag är realist i de flesta fall och försöker se nyktert på min omgivning. Kanske inte i stridens hetta alla gånger men iallafall efteråt. För ÖIS räkning så ser det trots allt mörkt ut och mycket av ÖIS framgång bygger på andra lags resultat. Man kan inte bara av egen kraft vända det här för tiden och antalet matcher krymper för varje dag och omgång. Om ÖIS nu klarar av det här så är jag förste man att be om ursäkt för min negativa inställning och samtidigt så borde ÖIS få bragdguld för sin insats. Att vända en historiskt usel vårsäsong till en helt ny höjd med vinster som resultat är inget som obemärkt får gå förbi. Ja, om det nu blir så vill säga. Ikväll gäller det. Vinner man mot Örebro SK så är man iallafall en bit påväg. Ingen räknar med tre poäng ikväll för ÖIS. Ingen i ÖIS räknar med förlust, för det har man inte råd med. Moment 22? Ja, lite och kanske är ett oavgjort resultat något som laget siktar på när de åker upp till gnällbältet. Frågan är bara om inte ÖIS går segrande ur det här i slutänden. Jag tror det. Jag hoppas det. Även om magkänslan just nu mer lutar åt en helt vanlig hungerkänsla (det är lunchtid för mig) så finns där ändå en rätt positiv känsla bakom. Jag tror att ÖIS vinner över ÖSK med uddamålet, efter mycket om och men.