För er som inte orkar läsa så handlar den sammanfattningsvis om att spelaren Royston Drenthe i Real Madrid inte vill spela match på sin egen hemmaarena sen han blivit utbuad när han byttes in mot Deportivo La Coruna. Han har efter det drabbats av ångest och har inte varit med i Reals trupp de senaste tre matcherna.
Personligen tycker jag det är för jävligt att det skall behöva bli så. Att bua ut sina egna spelare hör verkligen till ovanligheten men att det äns sker är för mig en gåta. Det är inte speciellt trevligt vare sig sättet i sig eller för den som utsatt för det. Personligen har jag många gånger hört nedlåtande och högljuda klagorop mot våra egna spelare i ÖIS. Visst, det är kanske inte låter så farligt när det är några spridda klagorop här och där men visst riskerar det att påverka spelet hos den som blir utsatt och då knappast till det bättre.
Vi har ett alldeles lysande exempel i ÖIS. Många lät sin aggression gå ut över Ander Prytz när ÖIS började gå knackigt och till slut åkte ur Allsvenskan. Prytzan fick utstå mycket skit som verbalt slängdes över räcket på Gamla Ullevi. Det var knappast han eller någon annan på plan värda...
Att vara fotbollsspelare i ett lag som åskådare går och betalar för för att se är inte helt lätt från början. De vet att de skall prestera och gör alltid sitt bästa. Att angripa en person och tala nedlåtande om någon som spelar för ens egna lag skall aldrig behöva ske. Spelaren som har en dålig dag behöver allt stöd han/hon kan få och det är sedan tränarens ansvar att se om en spelare måste plockas av plan eller ej. Att som Royston bli kollektivt utbuad innan han knappt hunnit in på plan är helt otroligt tråkigt att höra om.
Det är bara att själv försöka tänka sig in i situationen. Tänk att stå där redo för att hoppa in. Man har tränat hårt varje dag hela veckan för att ta en plats i laget för match. Man har väntat på chansen att visa vad man går för och kanske ta revanch på sig själv för en tidigare dålig insats och man vill bara in i hetluften och bli applåderad av sina egna på läktaren... och så kommer det... buropen? Om man inte hade dåligt självförtroende innan så lär man få det då och är man redan lite under isen så är man knockad efter en sådan upplevelse. Man kan inte klandra Royston och säga att han är "en känslig grabb" som inte tål publikens missnöje. Man får istället ha det i åtanke att alla människor inte är av samma skrot och korn, men att spelarna faktisk är precis som oss andra. Människor med både "ups and downs".
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar