Zoran Lukic håller fast vid sitt 4-3-3

Säga vad man vill men Zoran har säkert sina kvaliteter. Med Qviding så gjorde han ändå något bra sett till deras resultat och de spelare de har lyckats få fram. Det fungerar med Zoran i laget när spelarmaterialet är "ungt och oförstört". De unga verkar lyssna till mentor Zoran och tar också till sig det han har att säga. Frågan är dock hur det kommer att gå med Zorans comeback i Allsvenskan och Djurgården? Läste en artikel på fotbolldirekt.com om "nervositet" i DIF efter Zorans införande av 4-3-3 och bara 1-1 mot Superettanlaget Sirius senast. En sak vet vi ju alla... Han, Zoran, kommer inte vika en tum från sin fotbollsfilosofi oavsett hur det går så visst har de all anledning att vara nervösa om det inte går så bra. Eller?

Här är artikeln: http://www.fotbolldirekt.com/dif-om-nya-modellen-nervöst-klart-att-det-är

Zoran lyckades ju trots allt rätt så bra med Sören Åkeby i DIF under glansåren i Sthlm och de guld som kammades hem. Men frågan är om det var ren och skär tur att bitarna föll på plats just då eller om det var resultatet efter lång och mödosamt arbete?
Sen kommer eran då Zoran hamnade i ÖIS. Ja, det är inget någon ÖISare kanske minns med glädje såhär i efterhand. För många så lät Zorans ord rätt tomma när han pratade filosofi och "brister i att våga", "rädda", "svaga sista tredjedelen"... Ja, det var svårt att ta åt sig de där orden när man såg sitt ÖIS springa runt som virriga höns och lätt bli utmanövrerade av ett klassiskt 4-4-2 lag. Ja, sen gick det ju som det gick också. Zoran höll fast vid sitt stelbenta 4-3-3 trots att manskapet inte klarade av spelet eller helt enkelt inte passade för sådan offensiv fotboll med allt vad det innebär. ÖIS lag var ungt och rätt oerfaret och skall sanningen fram så hade vi dessutom en rätt svag och tunn trupp, kanske det svagaste någonsin(?). Det är inte många som är kvar i ÖIS från den tiden om man ser tillbaka nu... Det finns en anledning. Oavsett... Zorans tid i ÖIS blev "början på slutet" och om det var Zorans fel eller om det faktiskt bara var ÖIS öde att det blev som det blev... det lär vi aldrig få svar på.

Iallafall... Zoran får kicken från ÖIS och vår alldeles egen Sören Börjesson tar över. Det visar sig heller inte hjälpa, ödet var bestämt, men jag lämnar den historien åt sidan den här gången och fortsätter med Zoran. Zoran drömmer och Bundesliga och utlandet efter ÖIS men visar sig hamna i Qviding. Det var nog många som smålog lite åt den nyheten. Antingen av skadeglädje eller av ren äkta glädje att ett kvarterslag som Qviding hade lyckats knyta till sig en såpass omskriven och meriterad tränare. I Qviding gick det ju bra. Riktigt bra. Zoran fick en viss upprättelse där måste jag säga i o m att han återigen visade sig lyckas med ett lag där spelarmaterialet är ungt och formbart.
Men som sagt, nu är Zoran tillbaka till där allt började får man väl ändå säga. I Djurgårdens IF. Frågan är hur mycket av Zorans och Sörens filosofi som hunnit städas ut sen dagen då de båda lämnade DIF för nya framgångar i andra lag? Jag tror dessvärre att en hel del har tappats sen den tiden. Har Zoran möjlighet att "styra upp" och få det som det var åren då DIF hade som mest framgång? Jag tvivlar starkt på det. Många kan glorifiera tränarens/tränarnas förmåga men jag hävdar ändå att utan rätt spelarmaterial så blir man aldrig en framgångsrik tränare, oavsett filosofi. Man måste ha rätt spelartyper och ett stort förtroendekapital bland dem som tränare. DIF har ett helt OK lag och jag har ingen aning om hur spelarna ser på hans återkomst. Frågan är alltså... 1. kommer årets DIF klara av Zorans omvälvande filosofi eller kommer DIF att få ett (eller flera!) svårt omställningsår tack var det? 2. Kommer man i DIF tillåta det och ge Zoran den tid han behöver, precis som han behövde i Qviding för att lyckas? Inte vet jag... men jag är rätt så skeptisk faktiskt. Förtroendet för en tränare tycks bli allt kortare i dåliga tider ju högre upp i seriesystemet man hamnar och ju mer pengar en klubb har. Nu skall man klart och tydligt markera att Zoran ingalunda är ensam vid rodret. Umeås f d tränare Andrée Jeglertz är också säkert sugen på att sätta sin fotbollsfilosofi på kartan i herrfotbollsammanhang. Men om man skall försöka fantisera om hur ett samtal mellan de två går till så tror jag per automatik att Zorans ord ofta väger tungt. Speciellt i avgörande lägen. Kommer Zorans tunga ord att fälla DIF med tiden? Den som lever får se... Och som ÖISare tänker man ju "Vem bryr sig...".