Klubbkänsla?

Läste lite i GT sporten idag och reflekterar lite över Hammarbys Sebastián Eguren som nu har en "konflikt" med Hammarby om pengar som han inte fått sedan övergången till spanska Villareal. Han skall enligt honom själv ha en viss procent av övergångssumman och Hammarby säger i sin tur att de följer upprättat avtal. Vem som har rätt eller fel eller vem som vill ha mer lägger jag mig inte i. Det som dock intresserade mig var den kollumn som tillhörde artikeln där det står hur stämningen är mellan svenska spelare och som sålts vidare till utlandet och som känner sig blåsta av de svenska klubbarna.

Saxat ur GT sport:

TRE ANDRA ALLSVENSKA STJÄRNBRÅK

ZLATAN VS MFF: När Zlatan Ibrahimovic skrev på för Ajax fick Malmö FF över 80 miljoner kronor. Zlatan själv fick ett dåligt kontrakt. - Jag blev blåst på miljoner. Jag grejade så MFF fick 82 miljoner. Tacken blev ett kontrakt som den sämst betalda spelaren i Ajax, har Zlatan sagt.

KIM VS DIF: Kim Källström förde Djurgården till två raka SM-guld. När han sedan lämnade för franska Rennes skar det sig rejält med Djurgården.- Kontakten med Djurgården är inte utmärkt om man säger så. Eller, jag har ingen alls kontakt med dem, sa Kim förra sommaren.

MARTIN VS BLÅVITT: Martin Ericsson lämnade IFK Göteborg för danska Ålborg. En övergång som väckte ont blod. - Det görs ingen satsning i laget (IFK Göteborg). De har sina tre gamla: Bengt Andersson i målet, Håkan Mild och Magnus Erlingmark, sa pappan Kjell Ericsson.

Artikeln i sig säger ingenting egentligen men jag fick en svag känsla att den s.k "klubbkänslan" är ett väldigt vagt ord. Vad är klubbkänsla? Jag gissar att både Zlatan, Kim och Martin (som alla är fotbollspelare fostrade i Sverige) hade klubbkänsla enda fram till det läget där det skar sig på ett eller annat sätt. De kanske fortfarande har klubbkänsla, vad vet jag.

Här är iallafall länken till GTs artikeln om Sebastián Eguren: http://www.fotbollsexpressen.se/Allsvenskan/1.1466067/eguren-i-konflikt-med-bajen-efter-miljonaffar