Baksmälla

Det känns som om man har vaknat dagen efter ett slag ute på krogarna med polarna. Allt är sig likt i känsla förutom den där dunkande huvudvärken och lite köriga magen. Ångesten är nära nog den samma. "Vad gjorde jag igår kväll?!", "Sa jag något dumt till någon?!". Man hittar lite kvitton i innefickan som bevittnar konsumptionen och utflödet av pengar ur kassakistan. För att dra parallellen till igår. Jag hittar ett kvitto på en Coca Cola Zero och mitt årskort i innefickan.

Ja, det känns som en rejäl baksmälla att vakna till. Man är nykter, inte lika dramatisk i sitt tänkande. Man ångrar sitt sin besvikelse och försöker tona ner det för att få hjärnan att förstå att det bara handlar om fotboll. En idrott. En lek. Men sen återkommer man ändå till det faktum att det inte är så enkelt. Om det är en lek så går man inte och är nervös en halv dag innan match. Om det är en lek så sitter man inte och analyserar för vad som talar för och emot lagen man skall gå och se, vem som skall starta på banan i ÖIS tröja o s v. Nej, det är viktigare än så. Bara det faktum att man inte kan släppa det helt och hållet såhär dagen efter utan ändå måste skriva ett blogginlägg för att få ur sig sina tankar vittnar väl om allvaret? Ja, fotboll är som en drog. Man går hög och lycklig från en segermatch och man går nedstämd och tom från en snetändning som en förlust som igår innebär. Det är bara att inse. Man är en fotbollsmissbrukare som bara blir hög av den finaste drogen av dem alla, Örgryte IS. Det är ta mig f-n ingen dans på rosor att vara beroende av en såpass instabil drog.

Jag har nu kollat på Studio ÖIS klippen på ÖIS hemsida (http://www.ois.se/) och kan bara konstatera att laget är påväg ner i en riktig självförtroendesvacka. T o m Allbäck såg smått uppgiven ut i intervjun om lagets insats.
Janne C & Co måste ta tag i det här nu och jag hoppas att Janne C menar det han säger:
" Givetvis måste vi hitta tillbaka till vårt spel men om alla spelare skulle gå omkring och fundera på vad som är fel så blir det bara en negativ energi. Det är ledarnas uppgift att fundera på sådana saker, spelarna ska bara må bra. " (öis.se)
Med detta så tolkar jag att man tar sitt ansvar på ledarsidan och det är bara att hoppas att Allbäck och de mer rutinerade spelarna faktiskt tar sitt ansvar i laget nu och förmedlar positiva tankar och tongångar istället för att fokusera på det negativa. ÖIS måste kämpa för att hitta rätt i både tempo och spel. Det är en mastig uppgift att sätta tänderna i.

Som sagt. Jag känner mig något mer sansad idag än direkt efter att domaren blåste av matchen igår. Det går inte att hänga upp sig på saker som redan är över utan vi ÖISare måste blicka framåt och hoppas och tro. Hoppas att vi får igång spelet så fort det bara går och tro på att vi klarar oss kvar i Allsvenskan. Det är nämligen det det handlar om. ÖIS kommer inte vara ett mittenlag i år. Det kommer bli ett dansande runt kvallinjen som bäst. Det i sig är svårt att ta till sig men det är lika bra att ha en låg målsättning och se alla positiva saker som ren bonus än att måla upp hjältebilder i huvudet från början och bara bli drabbad av besvikelse på besvikelse. Kanske kallar vissa det för fegt, förnekelse eller idioti. Jag kallar det för självbevarelsedrift.