GAIS vaknar med en duns

GAIS har flugit bland molnen den sista veckan. När jag lämnade Gamla Ullevi så var det många svidande kommenterar i överdriftens tecken som gisslade mina öron blodiga. Ja, det sved att inte ha något att kontra med mer än "Ja ja, men det ordnar sig. Säsongen har bara börjat." Föga mättande för vare sig mig eller GAISarna. Det var ju i "nuet" vi levde och för oss ÖISare så önskade man inget annat än att få slippa just det där "nuet" som alla pratar om. Töm och glöm eller vad säger man?!

Men, säg den glädjen som inte värmer bättre än just skadeglädjen. Eller? ÖIS har inte spelat sin match ännu men när undertecknad skriver detta så är kl. 17:00 måndagen den 13:e April. Matchen mot MFF ännu inte startat. Men matchen mellan GAIS och Helsingborg är klar. Nu har GAIS fått känna på hur det är att vakna ur törnrosasömnen med ett duns när man når backen. Molnkänningarna är sedan länge borta. Nu är också GAIS välkomnade till Allsvenskan 2009 med en försmädlig 1-4 förslust. Inte lika illa som ÖIS 1-5 förlust mot GAIS men nära nog. Det fattas bara ett futtigt mål. Detta är ingen passning till alla GAISare jag har mött hittills (för det finns faktiskt vettiga sådana också!) men det är en riktig kompispass i midjehöjd från min sida till de jag var tvungen att svara upp mot verbalt efter matchen påväg hem förra söndagen.

Sen kan ju GAIS trots allt glädja sig åt facit med 1 vinst och 1 förlust och forfarande ligga på plus i målskillnad efter två omgångar. Det kan ju inte ÖIS göra riktigt än. Men det vi alla har lärt oss av det här är att det vänder fortare än man anar och att säsongen fortfarande bara är barnet.

Men jag håller med. Nuet är viktigaste och det gör alltid ont att vara på förlorarnas sida. Det som har hänt det har hänt och när Allsvenskan 2009 knyts ihop och sammanfattas så vinner inte det lag med mest skadeglädje eller bäst eller sämst supportrar. Det är på planen det avgörs. Så kommer det alltid att vara och tur är väl det. Det går inte att snacka bort storförluster. Bara att bryta ihop och komma igen!