Uppryckning!

Janne Carlsson säger att det inte är någon idé att måla fan på väggen efter gårdagens förslust i Svenska Cupen mot Gunnilse. Nej, givetvis skall man inte måla på fan på väggen nu, men jag hoppas att Janne poängterar för sina spelare att laget måste börja våga och spela ut för nu har man faktiskt inget att förlora. Det finns ingen prestige att försvara, det finns inget resultat att försvara, det finns ingen placering att försvara. Det finns inget förutom hårt arbete framöver. ÖIS ligger på noll poäng och har spelat långt under sin förmåga i 6 tävlingsmatcher. Det är dags att ställa krav på spelarna nu. Inte orimliga krav, men krav på att spelarna tar sitt ansvar på sina positioner och börjar springa för varandra och kämpa för laget.

Man skall inte påpeka ord från fotbollsspelare som blir intervjuade direkt efter match men David Leinars uttalande till media igår efter förlusten är ganska så förvånande när man tänker på vilken serienivå ÖIS nu spelar i: "- Det här var ruskigt tungt. Vi hade behövt en seger. Nu måste vi börja kämpa och visa att vi vill något."
Hm... David Leinar är väl inte rätt man att beskylla men innebörden i det han säger är för mig totalt främmande. Inte det han säger om att det är tungt att förlora igen, för det är det. Det är inte heller det att han säger att en seger hade behövts nu. Det håller jag också med honom om. Men det är nästa grej. "Nu måste vi börja kämpa och visa att vi vill något". Vad är det jag läser? Skall ÖIS börja kämpa först nu? Har ÖIS lyckats sätta ihop en hel trupp utan någon som helst tävlingsinstinkt eller stolthet? Jag förstår att hans ord inte kan tolkas bokstavligt men när man hör en spelare på något sätt kritisera sig själv och sina medspelare med de orden så bli man mycket förvånad. Varför skall man ens behöva tänka tanken att ÖIS in nuläget inte visar varje sig vilja eller kämparanda? Har ingen sagt till spelarna i ÖIS att det kan komma att bli svårt att ta steget från Superettan till Allsvenskan? Kämpa är inget man börjar göra efter 6 raka förluster. Man kämpar väl från början till slut?

ÖIS innehåller till mesta delen spelare som spelat mycket lite i Allsvenskan eller ingenting alls hittills i sina liv. Detta är första gången eller möjligen andra gången de spelar i sveriges högsta serie. Vem trodde att det skulle bli lätt? Är det så illa att vissa spelare är såpass chockade över att de faktiskt inte håller på den här nivån att det nu knyter sig på samtliga positioner tack vare det? Ja, jag vet inte. Jag tycker mig inte se någon automatisk ljusning framöver. Jag vet inte om det faktiskt räcker med att "mala på" och så vänder det till slut en vacker dag. Det behövs ledarskap för att vända det här och i slutänden även förändringar i själva truppen. Om ÖIS spelare inte vet vad de vill och inte kämpar när de skall spela match så är något fel. Det är här ledarnas ansvar kommer in.

Som sagt, det är inte kris för ÖIS än. Kris hade det varit nu om laget hade haft ambition på allsvenskt guld. Laget skall "bara" klara sig kvar i Allsvenskan i år. Det är målet. Än finns chansen och det är absolut inte läge att lägga sig ner och ge upp än. Spelarna måste förstå att det krävs ännu hårdare jobb nu än vad de har gjort hittills. Vill man vara med så är man välkommen, och vill man inte så är det bara för Janne att plocka bort spelarna och sätta dem utanför truppen tills de förstår bättre. Jag ser hellre spelare som kämpar helhjärtat i 90 min än spelare som lojt hänger med huvudet och uppenbart inte tycker det är roligt. I det här läget finns inga givna spelare. Vi behöver plocka fram krigarna nu. Det behövs en rejäl uppryckning!