Nya ÖIS-låten

Stax efter det att IFK officiellt presenterade sin lugna hymn om Göteborg och änglarna så låter ÖIS också deklarera att man kommer presentera sin nya ÖIS-låt. Låten spelades första gången på ÖIS-kickoffen som var förra helgen. Igår så valde man att publicera den på ÖIS hemsida. För att skaffa er en egen uppfattning om den så kan ni lyssna på den här: http://www.ois.se/Default.aspx?sID=3&tID=3&oID=3824

Röd & Blå-redaktionen, d v s bara jag, har tänkt att betygsätta detta verk.

Ser man till melodin i sig så är det ända från början jordens största ripoff från en av världens vackraste hymner och tillika nationalsång för ryssland, Molitva russkikh. Hymnen var så vacker så att t o m Village People fastnade för den och gjorde "Go West" (1979) i en låt som var "lätt" inspirerad av just orginalet från dåvarande Sovjet. Det var inte slut än. 1993 tyckte Pet Shop Boys att det var dags igen och gjorde en cover på Go West och låten nådde nya höjder på toplistorna i UK och övriga Europa. Nu var det väl ändå över? Nej. Som alla vet så är denna hymn nu även tagen till sitt hjärta av flera tusen ÖISare som sjunger den när det är total ÖIS-dominans i matchen eller när ÖIS vädrar seger i slutminutrarna av en match. Alla som har varit på ÖIS-matcher de senaste åren har hört den och t o m varit med att sjunga den. Slutligen (?) så har alltså den välkända refrängen kissats in ännu hårdare av ÖIS genom att den numera ingår den officiella inmarchlåten för ÖIS säsongen 2009.

Efter att ha lyssnat på låten både en och två gånger så känner jag att jag har en chans att uttrycka någon form av "rättvis" bedömning. Det återstår dock en sak till som ingen kan veta i förväg oavsett vad man tycker om den här låten, men det kommer jag till lite senare.

Först och främst så måste jag gratulera textförfattaren och initiativtagaren Pontus Forslund till hela grejen. Det är faktiskt roligt att han tar hymnen till sig och spinner vidare på den. Det är ju strots allt en väldigt ÖISig känsla numera över den och den något fåordiga refrängen vi ÖISare mer än gärna sjunger säger ju mer än tusen ord; "Så skönt å va ÖISare!". Det i sig stämmer ju till 100% och är inget man kan klaga på. Det är så rätt det kan bli.

Skall man sammanfatta den nya ÖIS-låten så är den rent musikaliskt inget annat än en cover på en cover. Det är "Go West" rätt av och jag kan inte säga att låten i sig lyfts upp till någon ny unik låt genom de försiktiga försöken till att få sambarytmer att lira tillsammans med ett alldeles för lagom klassiskt dancebeat. Hela låten bygger på, och räddas av, refrängen som redan i sig är en klassisk "ÖIS-låt". Inget nytt alltså överhuvudtaget utan snarare känns arrangemanget rätt så bakåtsträvande, förutsägbart och lite gammalt.

Sen kommer vi till själva versen, det som inte tillhör refrängen för er som inte är med på noterna. Jag vet inte vad jag skall säga. Det är en orgie i krystade rödblå "julklappsrim" och det man väntar på är att refrängen skall komma tillbaka så att man känner igen sig och kan sjunga med igen.

Kommer den här nya ÖIS-låten att funka på Gamla Ullevi nu då? Ja, det är detta jag tidigare skrev om att jag skulle komma tillbaka till.
Även om jag är långt ifrån imponerad av låten så kan jag mycket väl tänka mig att den här låten faktiskt blir en klassiker såsmåningom. "Hur f-n kan du tro det?!" kanske ni tänker? Tja, en låt som den här är i samma klass som vilken låt som helst som skrivs på skoj och kanske mer i nöd än lust. Man tar det man har och släpper det i samband med att något annat stort händer och låten åker räkmacka om rätta stämningen infinner sig och laget skördar framgångar. Jag tänker på alla EM- och VM-låtar som passerat genom åren t ex. Ett annat exempe är ju Schytts landsplåga "Heja Blåvitt". Torrare och tråkigare låt får man ju leta efter i hela universum men säg den person som inte kan nynna med i den trots att de aldrig har sett en fotbollsmatch med IFK. En låt behöver bevisligen inte vara en hit direkt för att bli omtyckt utan mycket handlar om upplevelser kring låten om man till slut tycker om den eller inte. Är det inte så med den mesta av musiken och banden man gillar? Ibland undrar man varför man tycker om en låt som inte alls egentligen är värst bra till en början. Ändå kan man inte sluta le, man mår rätt bra och gungar med.

Låt oss säga att vi får höra den här "Så skönt att vara ÖISare" på söndag och ÖIS vinner med 2-0 mot GAIS. Sen pajar vi hela partyt nere på Swedbank Arena när vi vinner mot MFF borta. Ja, jag lovar att vi kommer att mysa när Peter Simson åter igen sjunger in ÖIS lag för nästa hemmamatch. Kanske kommer Gamla Ullevi att köra lite växelsång också i samband med versen då kören på den inspelade versionen stötvis sjunger "Tillsammans" o s v innan refrängen brakar igång? Man skall inte underskatta krafterna i en låt som man i ensamhet lyssnar på utan en droppe öl i kroppen och som man då, i den stunden, inte alls känner är så bra som man hade hoppats på.

Jag tror att den här låtens vara eller icke vara kommer att bestämmas ganska så snart. Vinner ÖIS så vinner låten stort på det och börjar ÖIS gå allt för knackigt redan från början så kommer inte heller den här ÖIS-låten till slut att förknippas med glädje och framgång. Den kommer då att hamna på samlingsskivan "Bortglömda sånger vi vägrar minnas" som "Då vinner ÖIS!" med f d Björn Skifs imitatören i Sikta mot Stjärnorna, Claus Madsen.